Pang! Så hade Carmen träffat fönstret precis där hennes pappa och hans nya familj satt och åt middag. Hon blev så ledsen när hon märkte hur bra han faktiskt trivdes med sin nya familj. Carmen var också så arg på honom för att han inte förvarnat henne om att han hade träffat en ny kvinna, och till och med hade flyttat ihop med henne och hennes två barn. Carmen som bara trodde att det skulle bli hon och hennes pappas sommar. Hon som hade rest hela vägen till Charleston.
Hon förstod inte varför han lämnat henne och hennes mamma när hon var sju år och sagt att dom skulle träffas lika mycket även fast han skulle flytta, eftersom han kom och hälsade på henne så sällan som tre gånger varje år.
Va det nått fel på Carmen? Eller på hennes mamma? Varför kunde han skaffa sig en ny familj så fort? Nu skulle hennes pappa gifta sig med Lydia också.
Carmen ringer till sin pappa och berättar allt det där hon aldrig vågat berätta, att hon var jätte arg på honom för allt som hänt med hans nya familj. Han förstår att han gjort fel och ber om förlåtelse, Carmen hör på honom att han verkligen menar det.
Hon känner ett hugg i bröstet när hon ser alla fyra stå där med så fina bröllopskläder. Hon själv har bara vanliga jeans på sig, men hon får ändå ett leende på läpparna när hon ser hur lycklig hennes pappa är. När själva vigseln är över kommer hennes pappa fram till henne, han var så glad över att få se henne. De stod i partytältet och hennes pappa kramade om henne en lång stund, och när hon kollade på honom såg hon att han hade tårar i ögonen.
/ Alva ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar