Edis dagbok - Sarra Manning

Hej mamma!

Idag är det onsdag den 7 mars. Klockan är 10.00. Vi ska åka iväg på festival. Festivalen ligger i Devon. Poppy har en stor skåpbil som vi har fått låna. Jag är inte alls glad över det här, vill inte med egentligen. Men offrar mig för mina vänner. Det är ungefär tio personer som ska med, så det blir ganska trångt och svettigt i skåpbilen. Resan beräknas ta ca 3 timmar och det känns jobbigt.

Även fast jag känner alla som ska med så står jag verkligen inte ut med vissa av dom. Dylans flickvän Veronique (även Carters syster) är rena plågan. Dylan och Veronique tjafsar hela tiden. Hon blir arg för allt litet fel han gör, Dylan blir arg för att hon blir arg på honom så lätt. Tur att jag och Carter inte är precis så. Vi bråkar nästan aldrig och det gjorde vi inte nu heller.

När vi väl är framme så gick jag bara raka vägen ut ur bilen. Man känner sig rätt sliten och trött när man är suttit i en bil i 3 timmar. Trodde att jag skulle gå själv men istället så såg jag att Veronique var mig rätt hälarna. Hon skrek ut att hon håller fullständigt med mig. När vi kom tillbaka var det mörkt på campingen och ganska svårt att hitta vår plats. Jag kände mig hungrig och trött. Dom andra hade slagit upp tälten och delat in vart alla skulle sova. Carter och jag fick ett eget tält. Vi skulle precis göra det som var bestämt när Poppy störtade in i tältet och sa att Grace var försvunnen. 

Jag sprang runt hela camping och helt plötsligt såg jag henne i folkmassa. Det var väldigt mycket folk men jag lyckades hitta henne i ett gäng med killar. Killarna hade rökt på och även hade Grace. En av killarna var ganska klar och hjälpte mig att ta med Grace till sjuktältet. Mitt hjärta satt ända upp i halsen. Sjuksköterska sa att allt skulle blir som vanligt om hon bara vilade sig och drack mycket vatten. Carter var ganska sur på mig för att jag hade stuckit iväg. Efter det blev allting bara värre. Veronique flippade ur på mig för att jag var med Dylan. Det slutade med att hon hamnade i bajset (då menar jag verkligen bajset). Men till slut så ordnade sig allt. 

Saknar dig och hoppas att du har det bra!

Många kramar din dotter Edie.

/ Ida