Klara Andersson, hästägare

Klara Andersson, hästägare

Klara sitter tveksamt upp. Nu måste hon visa pappa att Star är en bra ponny. Efter bettet i handen kommer han aldrig att nudda Star igen. Om han åtminstone fick se att han är snäll och duktig med Klara kommer han berömma hennes mamma för det fina köpet. Och att Star är en snäll ponny. 

Hon trycker beslutsamt hälarna i Stars sidor. Star kastar sig iväg och dundrar förbi hennes pappa, hans sambo Elisabeth, mamma och Lasse. Det går så fort att hon inte hinner tänka. De rundar en stolpe och Klaras knä slår i den med en duns. Det gröna gräset susar förbi och solen bländar Klara i ögonen. Det går fortare och fortare. Hennes tanke är att panikdra i tyglarna, men sedan tänker hon att det inte kommer gå att sakta av honom, det är lika bra att han får springa sig trött. Klara susar förbi de vuxna och pappa ler stort. Nu ska hon försöka sakta av. Star lyssnar på Klara och ruskar på huvudet så att den gråa manen fladdrar. 

• Vad duktig du är Klara! säger pappa stolt! 

Han kan ingenting om hästar, medan mamma kan allt. Hon såg med egna ögon hur Klara skenade runt i hagen utan kontroll. Tveksamt går pappa fram och klappar på Stars svettiga hals.
- Du kanske är en fin häst trots allt, säger han. 

Han ruskar Klara i hennes blonda hår och berömmer henne för hennes ridning. 

• Vad tycker du om mitt hästköp nu då? undrar mamma. 
• Han är verkligen snabb, svarar pappa beundrande. Men han är inte för vild?
• Du såg ju hur fint Klara klarade av honom, svarar mamma snabbt. 

Klara vet själv att hon skenade runt med Star utan kontroll. Men hon nickar till mamma. 

Pappa ger Star en sista klapp på halsen och går sedan och ställer sig med Elisabeth. Lilla Nils vill gå hem och har börjat gå mot huset. Pappa kollar på Elisabeth och tar hennes hand. Han ger Klara en kram och säger hejdå till henne, mamma och Lasse. De sätter sig i bilen och åker iväg. Klara känner sig lättad och trött. Hon ger Star en klapp på halsen och hoppar av. 

//Pao