Hej Serena!
Jag måste berätta om den dagen som Elise kom hem till oss. Jenny och Leo hade fullt upp med att baka och jag låg på sängen och försökte komma på synonymer sen hörde jag att Elise kom in. Hon frågade ifall hon fick komma in först och det var ju självklart att hon fick det. Jag satte mig upp och stängde igen min lilla skrivbok.
Hon satte sig på skrivbordet och frågade vad jag skrev, jag hoppade ner från sängen och la skrivboken på nattduksbordet och sa:
-Snabbt, ett ord som rimmar på klocka!
-Plocka
Jag nickade men det var inget ord som jag kunde använda. Elise reste på sig och gick mot skrivbordet, då såg jag att hennes längd och hennes klädstil fick henne definitivt att se äldre ut. Tröjan var nedstoppad ordentligt och koftan var knäppt hela vägen upp. Det fick henne att utstråla ett självförtroende , ungefär som ”jag är kvinna och såhär gör man”.
Efter att hon kollat igenom dom flesta dikter, böcker och tidningar så skrev hon på en bit papper
-Varför kysste du mig på gatan idag?
Jag svarade - För kakorna och för brödet.
Men det var inte alls sant, jag visste faktiskt inte varför jag hade gjort det.
Sedan skrev Elise:
- Vill du kyssa mig igen?
Jag gick och stängde dörren sedan vände jag mig mot Elise och kysste henne hårt på munnen samtidigt så började jag dra upp hennes t- shirt. Men då skrek Elise till och backade, jag släppte henne direkt.
Plötsligt märkte jag hur ung hon faktiskt är och jag kunde se på hennes ögon att dom var helt förskräckta,
jag sa, - Förlåt
hon sa, - Igen fara, det är okej.
Hoppas att du inte hatar mig! Vi hörs.
Jag känner mig så dum efter det här. Hon var bara fjorton och jag nästan arton, det är bara konstigt och äckligt. Jag önskar att det aldrig hade hänt..
Från: Dan Humphrey Till: Serena Van der Woodsen.
New York, Manhattan 25/11- 2012
/ Alva Hågestam :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar