tisdag 20 november 2012

Andas samma rytm som du

Hej Lasse,                              Sverige 2012                                                                                                                                                       Jag har dragit hemifrån och kommer inte komma hem på ett tag. Men jag skriver till dig för att jag vill att du ska veta varför jag har dragit, varför jag inte kommer komma hem och för att du är min pappa. Mitt liv är upp och ner, allt började när mamma åkte till Spanien. Dessutom hoppades jag hela tiden att mamma skulle komma hem och att ni skulle bli sams och sluta bråka. När mamma väl kom hem trodde jag allt allt skulle lösa sig men det hela blev bara värre. Varför fortsatte ni att bråka? Varför struntade du i mamma? Det är ditt fel att allt blev såhär, att mamma stack och att hon nu aldrig kommer komma hem.



Jag förstår inte hur du kunde vara så dum. Du hade själv sagt till mig att du ville att allt skulle lösa sig mellan dig och mamma och att vi skulle bli en normal familj. Men istället fortsatte ni bråka och du bara strunta i mamma. Mamma var inte arg på dig, hon blev ju ledsen. Förstod du inte det? Tillslut drog mamma igen och nu får jag aldrig mer se henne. Allt är ditt fel pappa, precis allt är ditt fel!



Alla andra har det så bra. De har familjer, folk som bryr sig om dem, bra vänner och så vidare. Men vi, vi har det inte bra. Även fast du tror att allt är bra så är det inte det. Ser du inte att jag mår dåligt över att mamma har dragit här i från? Dessutom har jag knappt några vänner. Eller jag har vänner men jag har inte någon vän som jag kan berätta allt för och prata med. Det finns ingen som bryr sig om mig. Inte du, inte mormor, inte mamma, ingen. Du försöker få det att se ut som att du bryr dig men tro mig , jag ser att du inte bryr dig det minsta. Har ju verkligen ingen som jag kan prata med.



Önskar jag var som dom andra. Jag vill vara normal. Med normal familj och normala vänner som jag kan prata med. Men jag känner mig inte som alla andra. Jag känner mig inte normal. Har varken normal familj eller normala vänner som jag kan prata med. Tror faktiskt att jag inte är normal. Pappa det är därför jag har dragit här i från och det vill jag att du ska veta. Jag vill bara vara med mig själv ett tag framöver och bara tänka igenom allt som har hänt. Jag lovar att jag kommer komma hem sen men inte nu på ett tag. Försök inte hitta mig. Jag kommer hem när jag själv vill.



Med vänliga hälsningar, Eva
  // Natta ;D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar