Köping 21 november 2012
Kära Phoenix,
När du väckte mig inuti den gamla övergivna ladan. Så kommer jag fortfarande ihåg det du sa till mig, att Hunter och Arizona är borta. Vi gick ut på den gamla samt trasiga verandan. Vi såg solen gå upp, just då så såg vi Summer komma springande med sina långa ben och sitt gyllene hår från kullen. När hon kom fram till oss så sade hon att det var tre hästryttare uppe vid Angel Dawn. Donna samt Lee hörde också vad hon sa, dom kom ut från det gamla huset och gick ner från den bruna altanen. Ni sa till mig att stanna, men jag stod bara kvar ett tag tills ni fyra hade sprungit en bit uppför kullen.
Plötsligt kände jag den välbekanta brisen svepa förbi. Det gjorde hästarna också, dom kommer bli ordentligt skrämma insåg jag. Det tre ryttarna kämpade för att hålla hästarna lugna. Hästarna vända ryggen mot vinden. En av hästarna ställde sig på bakbenen den var brun och vitskäckig. Vingarna flaxade och virvlade upp ett kraftfält som skrämde vettet ur hästarna. ”Sluta” skrek jag till dig. Du hörde mig och skrek till Summer, som nickade och klev några steg tillbaka. Lee och Donna hade inte hört någonting, dom jobbade på egenhand.
Dom pressade hårdare mot hästarna och ryttarna och drev dom ännu längre bortåt. Vi sprang ditåt alla tre men det var för sent. En av ryttarna tappade tyglarna och hästen skenade iväg. Den andra hästen var en prickig appaloosa, den började bocka och galopperade efter den första hästen. Tredje hästen var en fux, den stod kvar en liten stund på samma plats samt gnäggade skräckslaget. Efter ett tag stegrade hästen sig och ryttaren kastades bakåt. Hästen galopperade iväg längst kullen och ryttaren låg kvar stilla på marken.
Plötsligt kände jag den välbekanta brisen svepa förbi. Det gjorde hästarna också, dom kommer bli ordentligt skrämma insåg jag. Det tre ryttarna kämpade för att hålla hästarna lugna. Hästarna vända ryggen mot vinden. En av hästarna ställde sig på bakbenen den var brun och vitskäckig. Vingarna flaxade och virvlade upp ett kraftfält som skrämde vettet ur hästarna. ”Sluta” skrek jag till dig. Du hörde mig och skrek till Summer, som nickade och klev några steg tillbaka. Lee och Donna hade inte hört någonting, dom jobbade på egenhand.
Dom pressade hårdare mot hästarna och ryttarna och drev dom ännu längre bortåt. Vi sprang ditåt alla tre men det var för sent. En av ryttarna tappade tyglarna och hästen skenade iväg. Den andra hästen var en prickig appaloosa, den började bocka och galopperade efter den första hästen. Tredje hästen var en fux, den stod kvar en liten stund på samma plats samt gnäggade skräckslaget. Efter ett tag stegrade hästen sig och ryttaren kastades bakåt. Hästen galopperade iväg längst kullen och ryttaren låg kvar stilla på marken.
Alla vi fyra sprang även fram till henne, men hon var medvetslös. Hennes arm var bruten såg vi. ”Vad tänkte ni på med att köra vingslagen? när det går hästar här” sa jag till dig.
Därefter vaknade hon, hon såg livrädd och blek ut. Jag sade till er att försvinna härifrån så att hon inte skulle upptäcka er. Direkt efter dom hade gått, tog jag min telefon ur jeans jackan och ringde 112. Jag sa att en ambulans skulle komma hit till Foxton Ridge, och att dom skulle skynda sig.
Jag hade panik om vad som skulle hända med ryttaren, och med dig och alla dom andra. Tänk om hon hade sätt er? eller att hon kom ihåg allt som hade hänt? Det kändes som att allting var mitt fel, men det var det ju egentligen inte. Hälsningar Darina,
/ Hanna
Jag hade panik om vad som skulle hända med ryttaren, och med dig och alla dom andra. Tänk om hon hade sätt er? eller att hon kom ihåg allt som hade hänt? Det kändes som att allting var mitt fel, men det var det ju egentligen inte. Hälsningar Darina,
/ Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar