Varför gråter inte Emma?

Titeln på min bok är Varför gråter inte Emma?

Författaren till boken är Magnus Wennerholm men Emma Jangestig har även hjälpt till. Boken är ett värklighetsdrama. 

I boken får man följa Emma genom en av de svåraste stunderna i hennes liv. I början får man veta hur dom har det till vardags, en glad och sprallig familj. En dag hör Emma något i hallen sen inträffar det värsta. 

Hennes två änglar blev riktiga änglar. Emma blev svårt misshandlad med hjälp av en hammare, hennes nya kille hittar dom i deras hus i deras hall, sen börjar den tuffa resan tillbaka till ett normalt liv som möjligt.

Emma är en tuff och glad tjej. Hela hennes liv utspelar sig på sin familj, dom är hennes allt. Emma förändras inte så mycket under resans gång, visst hon blev räddare och mer försiktig men hon försöker fortfarande alltid se det positiva i allt.

Jag tror att hon vill förmedla och att hennes grundtanke med boken är att man aldrig ska ge upp, att man kan se det positiva även i det värsta seoariumet i sitt liv. Även fast man är nere på botten och man förlorat de man älskar mest ska man kämpa.

Livet är tufft ibland, denna händelse är nog en av de tuffaste, att förlora sina barn. Emma är en riktigt stark person som bevisat att har man sina nära och kära i närheten klarar man det mesta. 

Jag tror att Emma och Magnus vill komma ut med Emmas syn på det hela, att alla ska få reda på hennes historia och inte bara medias. Jag tror även att hon vill få ut att det den här kvinnan gjorde är inte rätt någonstans, att mörda och förstöra någons liv på grund av svartsjuka är helt fel, helt sjukt faktiskt. Emma vill även berätta för resten av Sverige/världen att hon inte känner något hat mot den tyska kvinnan. Vissa folk förstår inte hur och inte kan hata, inte ens jag även fast jag läst hennes bok. Emma menar då att hon redan fått sitt straff och inte behöver känna sig hatad.

Jag skulle kunna jämföra den här boken med den jag läste förra terminen som handlade om Natascha som blev kidnappad vid 10 års ålder. Jag kan jämföra de för båda har budskapet att man inte ska ge upp.

Båda av dom känner sorg men inte hat, båda av dom känner ånger, Emma för att hon lät den tyska kvinnan in och Natascha för att hon gick själv. Både Emma och Natascha blev misshandlade, Emma en gång fast väldigt brutalt, Natascha fick sig en smäll varje dag som sedan blev brutalt. Emma och Natascha har båda haft kontakt med polis, socialen och flera andra hjälporganisitioner under en längre tid. Båda har haft det tufft men fått hjälp av både släkt och vänner.

Jag tror Emma kämpar vidare med sitt liv. Dom fick de dom ville den tyska kvinnan blev dömd. Dom behöver inte gå och oroa sig för att hon ska göra om det. Dom är säkert mer försiktiga än vanligt men annars så tror jag dom försöker jobba vidare på sin relation och sitt nya familjeliv. 

//Wihlma