JAG VILL LEVA 

Jag har läst boken ”Jag vill leva” skriven utav Nina Lugovskaja men översatt av Wahlström och Widstrand. Dagböckerna är bevis på att det här är en sann berättelse, som de sedan sammansatte en bok som fick rubriken ”Jag vill leva”.

Tema- Historia.

Boken jag har läst är verklighets baserad, det vill säga att händelsen har hänt på riktigt, och den är skriven i dagboksform. Nina 14 år börjar skriva i sin dagbok under Sovjetunionen, det hela började med att hennes pappa blev arresterad av ryska poliser. Det var förbjudet att ens säga hur man tyckte om Stalin (han som styr Sovjetunionen). Så istället skrev Nina ner sina tankar om Stalin och hans bedömningar, som hon kanske inte borde ha gjort. Fyra år senare arresterades Nina och hennes familj till fem års straffarbete, med dagböckerna som bevis. 1993 tystnade Nina för alltid och hennes dröm om att bli författare blev aldrig uppfylld. Det är en väldigt kort sammanfattning av vad boken handlar om. En flicka på 14 år som berättar hur det var att leva under Sovjetunionen i sina dagböcker! 

Så jag skulle vilja påstå att budskapet med att Wahlström och Widstrand valde att översätta dagboken var för att vi utestående som inte var med/ levde under Sovjetunionen ska få oss en bättre och starkare bild om hur det var att bli arresterad och överhuvudtaget leva under den här tiden i Ryssland. 

”Jag vill leva” är en rysk motsvarighet till Anne Franks dagbok. Jag skulle vilja säga att Stalin och Hitler (som du kan läsa om i Anne Franks dagbok) var ute efter samma budskap. De var ute efter att alla skulle leva i deras religion och följa deras regler och gjorde då uppror emot de som inte följde, tyvärr blev flertal oskyldiga människor offer. Det är det som gör att böckerna får ett gemensamt sammanhang, har du läst Anne Franks dagbok? I så fall rekommenderar jag verkligen den här boken för dig, jag personligen har läst båda två och tycker dem är väldigt intressanta. Jag tycker att det blir mer spännande och intressant när boken är skriven utav någon helt ”vanlig” människa som inte har någon aning om att boken ska komma till försäljning efter döden. Det gör att den blir mer personlig, just att den är i dagboksformat också. Sen blir det extra spännande och man tänker till på ett annat sätt när man vet att händelserna har skett i verkligheten. 

Jag skulle sätta betyget fyra/ fem med tanke på att slutet inte är så bra. Sista anteckningarna skrevs den 3 januari 1937 och dagen där på beslagtags dagböckerna och Nina blir arresterad. Därför hade Nina ingen aning om att hon aldrig mer skulle kunna skriva i dagboken, och kunde då inte avsluta på ett bra sätt.

- Julia Persson 8c